Fräknar är ett mångårigt projekt där Cato Lein har varit sin egen uppdragsgivare.
Fantastiska porträtt av röda fräknar. I svartvitt.
Fräknar, fräknar, fräknar
När Cato skickade ut en fråga under hösten om jag hade några vänner med fräknar så gick jag fram till spegeln. Hur är det med mina, undrade jag. Märkligt egentligen, som barn tänkte jag på dem varje dag. Och det fanns många som hjälpte till. Min kompis Anders, till exempel, var väldigt påstridig. Han hånlog och sa att jag skulle få fräknar över hela kroppen. För så var det på en gubbe som hans föräldrar kände. Jag minns retsamma flin i skolkorridoren om våren när solen lockat fram mina prickar och fyndiga men obehagliga formuleringar i tonåren som har du solat genom en tesil? Men det är länge sedan nu. Nu behövs det att en så skarp fotograf som Cato Lein ska höra av sig för att jag ska komma ihåg att jag har fräknar. Märkligt hur det kan ändra sig. Som ung ville jag operera bort dem. Nu blir jag stående och saknar dem de syns inte så mycket på vintern. Inte mina i alla fall. Solarium tänker jag? Jag vill också vara med. Jag fylls av vemod när han visar mig sina porträtt. För visst tänker jag på fräknarna varje vår när jag någon gång tittar mig i spegeln, fastnar jag en stund och hälsar stolt de små vännerna välkomna.
Vi alla bärare av fräknar har någon gång gråtit över dem och behövt försvara dem. Men vi har med tiden gjort varenda en av dem självklar. Jag tänker att det har givit varje fräken en stark laddning. Cato har sett det där. Han visar oss att det finns en berättelse i varje ansikte. Har det fräknar är det dessutom lätt att bli förälskad i det.
Magnus Dahlerus, poet
Välkommen på vernissage lördagen den 22e maj kl.13-16
Official Website: http://www.galleriikon.se/
Added by norskkultur on May 21, 2010